KRÖNIKA i Sten

Senast uppdaterad 2020-10-14 21:18

Det var där, i Alperna, för 10-15 år sedan som jag först på riktigt blev medveten om vad som höll på att hända. Jag tävlade i snowboard på elitnivå och märkte mellan de olika säsongerna hur glaciärerna snabbt blev allt mindre. Och det gick fort. När de äldre åkarna dessutom berättade hur mycket större glaciärerna hade varit tidigare, förstod vi alla att det inte handlade om tillfälliga avvikelser. Jorden blev varmare, vilket också forskningen visade.

Även från min mer lokala horisont, backarna vid Omberg, kunde jag märka samma sak. Säsongerna blev kortare och det var mindre snö i backarna än när jag som liten kastade mig ut för första gången. På så sätt är jag väl som de flesta andra. Det är först när man själv ställs inför något på riktigt som man förstår innebörden av det. Naturen ljuger inte – och företräder inte några särintressen.

Just där och då kanske jag inte såg sambanden mellan mina egna handlingar och smältande glaciärer. Eller att jag skulle kunna påverka den framtida utvecklingen, som ju beror på så många andra människors och politikers beslut.

men jag hade fel. I dag vet jag att man med ganska små men medvetna val kan åstadkomma stora förändringar i den egna vardagen. Nu ser jag också på framtiden från en annan horisont än när jag stod i backen. Jag är småbarnsfar, produktionsansva- rig och nästa led i ett familjeföretag som i generationer har levt på naturens tillgångar. Det gör oss självklart skyldiga att ta hand om och vårda dem – och att betala tillbaka.

När vi för 20 år sedan övergick till bergvärmevar det ett första steg som banade väg för den fossil-fria produktion vi har i dag.
Det var då, liksom nu, ett ekonomiskt rationellt beslut som gav andra positiva miljöeffekter, som minskat oljeberoende och bättre arbetsmiljö i produktionen.

På samma sätt argumenterar vi i dag när våra anläggningar drivs av hundraprocentigt förnybar el från ett lokalt vindkraft- verk, när vi tankar lastmaskiner, truckar och företagsbilar med förnybar diesel och när vi samordnar våra transporter med ett lokalt åkeri som också kör på fossilfritt.

Vi vet att det här stärker vår framtida konkurrenskraft. Samtidigt har vi visat att man redan nu kan nå målet att Sverige 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.

Och bäst av allt – den här omställningen har inte inneburit några större uppoffringar. Men vi har jobbat medvetet, och
så tänker vi fortsätta. Vi vet till exempel att kostnaderna för eldrivna fordon sjunker snabbt, samtidigt som de blir allt effek- tivare. Vi vet också att vi kan optimera vår produktion ännu mer, så att vårt energibehov minskar ytterligare.

Just nu är vi är stolta men inte nöjda, som det brukar heta. Och vi slår oss inte för bröstet. Men kan vi inspirera andra eller dela med oss av våra erfarenheter är vi glada.

Jag vet i alla fall att jag även i framtiden vill kunna åka snowboard på Omberg med mina ungar.

TIM ERICSSON, PRODUKTIONSANSVARIG, BORGHAMNS STENFÖRÄDLING

 

Läs krönikan och mycket annat på https://sten.se